visamedmansklighet.blogg.se

Information och diskussioner om de mest utsatta i vårt samhälle idag.

Myt 2: mobiltelefonerna

Publicerad 2014-12-20 16:30:00 i Allmänt,

Detta är kanske den största myten av de alla, och samtidigt den myt som jag skulle säga är absolut lättast att slå hål på. Många personer målar upp bilder där en tiggare ber om pengar men att de "så fort ingen ser" plockar upp en "sprillans ny" mobiltelefon. Man menar därför att man inte tänker skänka pengar för de har ju visst det gott om pengar. Huruvida tiggarna i Sverige faktiskt använder en ny iPhone 6 (som någon har påstått) eller har en "finare mobil än mig", det kan jag inte kommentera eller säga något om för det har jag faktiskt ingen som helst kunskap om. Men det låter för mig ganska orimligt, och jag tar det med en lika stor nypa salt som när folk samtidigt påstår att en tiggare "har finare jacka än mig". 
 
Men iaf - jag ska inte skriva här att det är en myt att tiggare har mobiltelefon, för det är det många av dem som har. Och det är inget märkligt med det, de har ju i många fall kommit hit för att samla ihop pengar till sin familj som är kvar i hemlandet och naturligtvis vill de kunna ha kontakt med familjen under sin tid i Sverige. Stockholms stadsmission skriver följande: 
 
"En stor del av de som reser hit för att tigga har sin familj kvar i hemlandet. Mobiltelefonen är därför den enda kontakten man har med sina barn och de man älskar. Det gör telefonen till ens viktigaste ägodel, överordnat mat, husrum och kläder. "
 
Det borde ju inte vara helt främmande att även tiggarna använder sin mobil för att få kontakt med sina vänner och de människor de rest hit med, och såklart även socialtjänsten här i Sverige. 
 
Det verkar även vara svårt för människor att komma ihåg att i dagens moderna samhälle finns det fortfarande något som heter kontantkort. Alla köper inte den nya mobilen med spotify premium och en månadsfaktura på 800kr. 
 
 
Källa:
http://www.stadsmissionen.se/Socialverksamhet/Nyhetsarkiv-Social-verksamhet/Vart-att-veta-om-tiggeri/
 
 
 
 

Bemöta oliktänkande

Publicerad 2014-12-19 14:59:20 i Allmänt,

På senaste tiden har jag valt att alltid ta debatten med den som delar, länkar, skriver negativt om tiggare. Jag tycker det är en viktig fråga och jag vill gärna dela de länkar som jag tycker är pålitliga och sprida den kunskap som jag tycker är viktig i frågan. Tyvärr bemöts man allt för ofta av otrevliga kommentarer tillbaka. Den vanligaste är en arg "jag får väl för fan tycka vad jag vill". Och så är det såklart. Men av någon anledning blir de alltid fly förbannade för att jag tycker det jag tycker. Vet inte om ni också ser dubbelmoralen i det? 
 
Jag tycker att det är sjukt svårt i diskussioner om detta ämnet när de man diskuterar med (eller snarare mot?) blir så upprörda och börjar bli otrevliga istället. Hur ska man hantera det? Jag har inte svaret på den frågan och skulle gärna vilja höra hur ni gör? Jag försöker hålla mig saklig, visa de källor jag hänvisar till och diskutera sakfrågan. Jag ska visa några kommentarer/bilder jag fick skickade till mig i en diskussion på facebook för någon dag sedan. Jag har redigerat bort namnen på de som skriver. 
 
 
 
 
 
 
 
Kanske den bästa av alla:
 
 
Alltså jag vet inte, hur hade ni gjort? Hur GÖR man? Man önskar bara att någon skulle läsa det man skriver och kanske tänka efter: "jo just det, det är människor det med. jag kanske inte ska göra skillnad på vi och dem". Men så verkar det ju inte fungera. I media idag diskuterar man allt för ofta att de främlingsfientliga krafterna vinner på att man stänger dem ute, de vinner på att man tar diskussionen, de vinner på att man gör dem till åtlöje. De verkar vinna på alla sätt. Så hur ska vi göra? Jag skulle vilja påstå att det ändå är bäst att ta diskussionen, för någon gång kanske man stöter på en människa som faktiskt ändrar åsikt till det bättre. Och hur som helst, efter den något otrevliga och hetsiga diskussionen som jag hade med människorna ovan så får jag ju ändå erkänna att jag kunde gå och lägga mig med gott samvete den kvällen. Men jag mår ändå lika dåligt varenda gång jag diskuterar detta, jag blir uppstressad och mår allmänt dåligt. Jag tycker faktiskt att det är ganska jobbigt att få skit kastat efter mig varenda gång man står upp för utsatta människor. Men det måste ju ändå vara värt det?
 
Aja, lite allmänna tankar om detta idag alltså. Om ni liksom jag känner er lite mer uppgivna för människorna i detta landet när ni läser kommentarerna ovan, så tänk samtidigt på att vi är ännu fler som vill väl. Vi syns och hörs bara inte lika mycket, och är inte lika äckligt stolta över att vi "säger vad vi tycker". 
 
 
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela