Bemöta oliktänkande
På senaste tiden har jag valt att alltid ta debatten med den som delar, länkar, skriver negativt om tiggare. Jag tycker det är en viktig fråga och jag vill gärna dela de länkar som jag tycker är pålitliga och sprida den kunskap som jag tycker är viktig i frågan. Tyvärr bemöts man allt för ofta av otrevliga kommentarer tillbaka. Den vanligaste är en arg "jag får väl för fan tycka vad jag vill". Och så är det såklart. Men av någon anledning blir de alltid fly förbannade för att jag tycker det jag tycker. Vet inte om ni också ser dubbelmoralen i det?
Jag tycker att det är sjukt svårt i diskussioner om detta ämnet när de man diskuterar med (eller snarare mot?) blir så upprörda och börjar bli otrevliga istället. Hur ska man hantera det? Jag har inte svaret på den frågan och skulle gärna vilja höra hur ni gör? Jag försöker hålla mig saklig, visa de källor jag hänvisar till och diskutera sakfrågan. Jag ska visa några kommentarer/bilder jag fick skickade till mig i en diskussion på facebook för någon dag sedan. Jag har redigerat bort namnen på de som skriver.
Kanske den bästa av alla:
Alltså jag vet inte, hur hade ni gjort? Hur GÖR man? Man önskar bara att någon skulle läsa det man skriver och kanske tänka efter: "jo just det, det är människor det med. jag kanske inte ska göra skillnad på vi och dem". Men så verkar det ju inte fungera. I media idag diskuterar man allt för ofta att de främlingsfientliga krafterna vinner på att man stänger dem ute, de vinner på att man tar diskussionen, de vinner på att man gör dem till åtlöje. De verkar vinna på alla sätt. Så hur ska vi göra? Jag skulle vilja påstå att det ändå är bäst att ta diskussionen, för någon gång kanske man stöter på en människa som faktiskt ändrar åsikt till det bättre. Och hur som helst, efter den något otrevliga och hetsiga diskussionen som jag hade med människorna ovan så får jag ju ändå erkänna att jag kunde gå och lägga mig med gott samvete den kvällen. Men jag mår ändå lika dåligt varenda gång jag diskuterar detta, jag blir uppstressad och mår allmänt dåligt. Jag tycker faktiskt att det är ganska jobbigt att få skit kastat efter mig varenda gång man står upp för utsatta människor. Men det måste ju ändå vara värt det?
Aja, lite allmänna tankar om detta idag alltså. Om ni liksom jag känner er lite mer uppgivna för människorna i detta landet när ni läser kommentarerna ovan, så tänk samtidigt på att vi är ännu fler som vill väl. Vi syns och hörs bara inte lika mycket, och är inte lika äckligt stolta över att vi "säger vad vi tycker".
